Med några veckor kvar till valet visar den senaste opinionsmätningen jag tagit del av att Alliansen (50,5%) leder klart över de Rödgröna (44%). Det är särskilt trevliga siffror för mig eftersom jag i dagsläget verkar heja på det vinnande laget. Men det är inte bara för att det är det vinnande laget jag gillar dem mest, utan det är för att det är de enda som kommer kunna fatta bra beslut för Sverige. De Rödgröna domineras fortfarande av Socialdemokraterna, tack och lov. De har dock fått starkt sällskap av kommunisttomtarna i Vänsterpartiet och fjällrävenfältbiologerna i Miljöpartiet. Dessa två stödpartier består dels av människor som tycker att det fria företagandet ska begränsas, men också av människor som värderar några skalbaggars liv högre än en sjundeklassares.

Också bland webbfolk verkar Alliansen vara det självklara valet. Denna omröstning på WN, som man dock får ta med en nypa salt rent statistiskt, talar sitt tydliga språk.

En röst på Alliansen kommer inte innebära en nedmontering av välfärden. En röst på Alliansen kommer inte göra att Jorden blir en tryckkokare fylld med växthugaser. En röst på Alliansen kommer göra det mer attraktivt att investera i Sverige. Dessa ökade investeringar kommer generera en del av de extra skatteintäkter som behövs för att välfärden ska kunna bibehållas.

Vänsterns (de Rödgrönas) lösning i tider av arbetslöshet tycks vara att anställa fler inom offentlig sektor. Det offentliga kommer alltså kosta mer utan att några nya pengar kommer in i systemet. En offentliganställd bidrar inte med några skatteintäkter alls. De får sin lön som inkomstbeskattats, d.v.s. 30% rabatt på bruttolönen för staten. En del av nettolönen återgår till staten i form av momsintäkter. Men allt som kommer tillbaka i form av skatter är ju statens pengar från första början. Alltså tillför inte offentliganställda några skatteintäkter.

Självklart behövs det en offentlig sektor som sysslar med samhällsnyttiga saker som skola,  sjukvård, polis, räddningstjänst, försvar m.m. Men att försöka styra arbetslösheten med det offentliga tror jag är helt fel väg att gå. Det snyggar bara till siffrorna, och det är ju de Rödgröna bra på som ni vet.

Miljöpartiet har tryckt upp affischer med budskapet ”Modernisera Sverige” trots att de uttryckligen sagt att mänskligheten inte kan fortsätta den industriella och teknologiska utvecklingen i samma takt. De vill  ju faktiskt ta Sverige tillbaka i tiden. Vi ska tillbaka till en tid utan konstgödsel och storjordbruk, till en tid då människor svalt om det kom för mycket regn under maj månad. Stora delar av Miljöpartiet vill att alla ska vara självförsörjande vilket kommer minska konsumtionen och inkomstskatteintäkterna drastiskt. Som alla vet så krävs det skatteintäkter för att bota cancer och andra svåra sjukdomar. Ska då dessa självförsörjda människor som knappt betalar någon skatt alls ha rätt till den ”gemensamma sjukvården”?

Vänsterpartiets Lars Ohly var mycket tydlig (som vanligt) med att han vill att Sverige ska ta hem alla soldater från Afghanistan. Detta sa han i söndagkvällens Agenda i SVT. Han var dessutom kritisk mot den fördelning regeringen har gjort av kostnaderna för Afghanistaninsatsen. Två tredjedelar av kostnaderna går till den militära operationen, medan en tredjedel går till humanitära insatser som sjukvård och skolor. Lars Ohly verkar leva i en fantasivärld där han tror att man kan lägga 100% av insatsen på civil verksamhet och helt slopa den militära närvaron. Tror han på fullaste allvar att talibanerna snällt kommer stå och applodera när västerländska hjälparbetare utbildar afghanska flickor i språk, matematik och jämställdhet?

Visst kan man föreställa sig hur mycket mer resurser som skulle kunna läggas på humanitära åtgärder om man minskade kostnaderna för militära insatser. Men om man tar bort den säkerhet som militären ger så tror jag att alla pengar som läggs på det humanitära kommer vara helt bortkastade. Afghanistan kommer åter bli en talibanstyrd skurkstat.

En annan viktig sak med svensk truppnärvaro är att man på köpet får en bra träning av den svenska försvarsmakten. Det tror jag är mycket viktigt för Sverige som inte varit i krig på 200 år. Att vi aldrig mer kommer hamna i krig där vårt eget land står på spel är nog önsketänkande, även om man såklart hoppas att kriget aldrig mer kommer hit. Jag säger inte att jag tror att vi kommer hamna i krig inom 5-10 år, kanske inre ens inom 20 år. Men att bygga en duglig försvarsmakt är ett långsiktigt arbete, och den nedrustning som skett sedan Sovjetunionens upplösning tror jag kan vara farlig. Självklart kan det vara befogat att skära lite i kostnaderna under lågriskperioder, men att ha en försvarsmakt som kostar så lite som Sveriges är är bara dumsnålt och blåögt.

Tillägg 23 augusti
En annan viktig sak att tänka på när det gäller sveriges deltagande i Afghanistaninsatsen är vår vapenhandel. Det handlar då inte så mycket om vår export, utan snarare om den mycket viktiga importen. Utan import av såväl vapen som teknologi hade nog Gripen-projektet stannat vid en snidad trämodell. Kanske hade vi själva kunnat utveckla en lite sämre första version av Jas Gripen, men knappast de senare versionerna som gjort Jas Gripen till världens bästa stridsflygplan. Deltagande i insatser som denna gör det lättare för Sverige att importera vapen och teknologi till vårt alliansfria försvar. Ett alternativ hade varit att stå utan försvarsmakt värd namnet, eller ett fullt medlemskap i NATO. Frågan är alltså mycket större än den styrka vi har på plats i Afghanistan, den berör hela vår försvarspolitik.

Jag hamnade av misstag på Wikipedia-artikeln om Kommunistiska Partiet. Ett parti som vill införa planekonomi i Sverige och ”få bort klassklyftorna”. Jag hade faktiskt inte tänkt på att det finns ett kommunistiskt parti kvar i Sverige, men det fanns det visst. Självklart ligger deras högkvarter i arbetarmeckat Göteborg. Varför hörs det inget om detta odemokratiska parti i svenska medier? Inte för att de gjort mycket väsen av sig direkt, men deras åsikter är ju riktigt odemokratiska och inte helt olika de extremhögerpartier som finns i landet. Det som skiljer dem åt är väl bara frågan om rasism.

Ska man lita på Wikipedia så kan jag även utnämna Sveriges sämsta kommuner: Lysekil, Gislaved och Karlshamn. Detta eftersom detta odemokratiska parti har fått mandat i dessa. Trots allt snack om Sverigedemokraternas odemokratiska åsikter så vågar jag nog påstå att Kommunistiska Partiet klår SD med råge när det gäller odemokrati.

Miljöpartiet tycker att det är ok att en liten grupp människor bryter mot de lagar vi gemensamt stiftat genom våra folkvalda representanter. Per Bolund (mp) sympatiserar med den grupp som bröt sig in på Forsmark och tycker att de gjorde rätt när de framförde en åsikt som långt ifrån en majoritet i Sverige kan ställa sig bakom.

I Go’morron Sverige drog han upp exempel från bl.a. Apartheid och frihetsrörelsen i USA. En form av aktioner med civil olydnad som genomfördes under en tid då det i dessa länder inte fanns demokrati och lika rättigheter för alla. Det är alltså inte alls jömförbart med det läge som råder i Sverige idag.

Miljöpartiet visar ännu en gång hur omogna de är i sina resonemang. Så länge det gynnar deras intressen så är det mesta ok. Skulle Per Bolund tala lika varmt om civil olydnad om t.ex. Nationalsocialistisk front i protest skulle bryta sig in i en moské för att protestera mot, och skapa debatt om, det mångkulturella Sverige? Helt fredligt då såklart, med undantag från inbrott som Forsmarkaktivisterna även begick.

När man ska ta ställning till aktioner som dessa får man inte väga in sina egna åsikter. Det är skit samma om du är för eller emot kärnkraft. Tänk på att dessa metoder i förlängningen kan användas för att motverka något du stödjer. Har du då accepterat metoderna så kan du inte säga att de gör fel.

Med dessa aktivistmetoder blir det helt plötsligt fritt fram för mindre grupper att gå emot majoritetsbeslut som fattats. Hade de haft riktigt stöd för sina åsikter hade de redan varit beslutade av en styrande majoritet.

Detta visar att Miljöpartiet tydligt vänder sig till de unga som inte riktigt fattat att de mer eller mindre måste anpassa sig till samhället. Man kan inte anpassa samhället till varje enskild individ. Vi har alla olika åsikter och vi måste lära oss att kompromissa, vi kan inte få allt vi vill.

Detta får mig att helt ändra min uppfattning om Paolo Roberto. tidigare har jag sett honom som aningen obildad eller allmänt ”osmart”, vilket nu motbevisats av honom själv. Visst att han stakar sig ibland, men det är inte alltid så lätt att få till det flytet i snacket. Det är riktigt kul att höra hur chockad och förtvivladden uppenbart vänsterfeministiska kvinnliga programledaren blir. Jag tror att hon satte sig på toaletten och grät efter programmet.